thet förut warse blifwit; gånge thet kiöp åter, och tage hwar sitt igen. Är kiöpet skedt med thet förord, at kiöparen skal godset behålla, ehwad thet är bättre eller sämre; stånde kiöpet fast. Tå häst kiöpes, hafwe kiöparen frestetid try dygn.
5. §. Säljer man twem ett; gälde skadan
åter, och böte tijo daler; och then behålle godset,
som först kiöpte.
6. §. Ingen inlåte sig i annars mans kiöp,
eller biude tå öfwer, medan kiöparen och säljaren
om priset tinga; hwar som thet giör, böte tre daler.
7. §. Nu kiöper man wahror som skola
wägas, mätas eller räknas; wårde them säljaren,
til thes thet skedt är; sedan wårde them kiöparen.
8. §. Ingen må något kiöpa af annars mans
hustru, barn, eller tienstehion, utan the hafwa lof
at sälja, eller til kiöpslagan satte äro. Giör thet
någor, och åkäres; ware thet ogildt, och böte tijo
daler.
9. §. Förfalskar man något gods, gånge
therom som om annan tiufnad. Giör thet
handtwärkare; miste ock frihet at sitt handtwärk idka.
Säljer någor thet han wet förfalskadt wara, eller
ther flärd i är, såsom ondt för godt, mängdt för