omängdt; ware lag samma. Om falskt mått och wigt stadgas i 8. Cap. och om falskt mynt i Missgiernings Balken.
10. §. The wahror, som af stadens
wräkare böra skådas och pröfwas, må kiöparen ej taga til
sig, förr än thet skedt är; eller böte kiöparen och
säljaren, hwarthera tijo daler.
11. §. Hwar som sätter annar
handtwärkares märke å sitt arbete, böte femtijo daler. Finnes
ther i flärd eller fals, plichte ther til som sagdt är.
II. Cap.
Om Stapelstäders och Upstäders handel.
Stapelstads borgare äga, hwar i sin stad,
kiöpslaga med inländska och utländska män. Ej
måge the, utom frimarknad i Upstäderna, med
andra kiöpenskap drifwa, än med Borgare ther
sammastädes; hafwe doch ej macht at tå sälja til them
annorledes, än i gross.
2. §. Upstads borgare måge reda i skiep, så
ock uti Stapelstäderna sälja i gross the wahror, som
