landet hafwa något nederlag: Doch ware ej förbudit, at lägga sin egen afwel och afrad up, och then sälja hwar han wil.
3. §. Byter Landtmannen, til bärgning och
nödtorft sin, wahra i wahra, eller kiöper för reda
penningar, hwad annar af sin afwel låta kan; thet
må ej landskiöp heta.
4. §. The, som kiöpslaga med hästar, måge
fara omkring i landet, och them kiöpa och sälja.
Stadens kiöttmånglare och fiskare måge ock å
landet kiöpa slachteboskap och färsk fisk, til stadens behof.
VII. Cap.
Om marknader.
MArknader skola åhrliga hållas, å then ort och
tid, som ther til föreskrifwen är.
2. §. Ej må marknadsgods sälias förr, än
marknad lyst, eller sedan then aflyst är; utan ware
kiöpet ogildt, och böte kiöparen och säljaren
hwarthera tijo daler.
3. §. Alle inrikes boende måge, å frimarknad,
antingen ur skiep och fartyg, eller å torg, eller å
