Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/210

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
172
Handels Balk.

hwilketthera lån han helst wil; doch ej förr, än förfalldagen inne är. Ej må något på hufwudstolen afräknas, förr än räntan gulden är.


6. §. Ingen tage, eller låte förskrifwa sig större ränta, än sex för hundrade om åhret; hwar som thet giör, eller tager ränta på ränta, hafwe förbrutit hela räntan, och böte tijonde delen af hufwudstolen til the fattiga.


7. §. Nu warder skuldebref med begges samtycke förnyadt, och räntan lagd til hufwudstolen; thet skal ej för ocker räknas.


8. §. Borgar man gods, och utfäster at betala til wiss dag, och giör thet ej; gifwe tå ränta til sex för hundrade om åhret, ifrån förfalldagen. Är ej wiss tid betingad; tå räknas fem för hundrade, ifrån then dag, han hos Konungens Befallningshafwande eller Domaren sökt warder.


9. §. Ej må then winst för ocker räknas, som kommer af loflig handel, eller thet kiöp, som lagliga slutit är. Samma lag ware, ther jord för penningelån förskrifwen är, och afrad, på winst och förlust, i stället för räntan af thet lån, ehwad afraden warder mer eller mindre.


10. §. Hafwer man lånt penningar på wiss

tid,