tid, och ej ränta för them utfäst; ware tå ej skyldig then at gifwa. Betalar han ej å föreskrifwen tid; gälde sedan ränta sex för hundrade om åhret. Är ingen tid nämnd; gånge therom, som i 8. §. stadgadt är.
11. §. Fordrar någor then gäld, han wet
gulden wara; böte hälften af thet han fordradt,
målsägandens ensak.
12. §. Hafwer man fordran hos annan, i
gods, penningar, eller hwad thet är, och kräfwer
then ej skrifteliga, eller munteliga, eller gifwer
then ej an för Rätta, eller hos Konungens
Befalningshafwande, inom tiugu åhr; äge sedan ej någon
talan ther å.
X. Cap.
Om pant och borgen.
SÄtter man i pant gull, silfwer, eller hwad
thet helst är i lösören; giöre thet med twänne
witnen, eller tage ther å handskrift af honom, som
panten i händer får.
2. §. Nu är dag ute, och löses ej panten
åter; hafwe tå panthafwaren wåld, at then å
