XII. Cap.
Om inlagsfä, eller nedsatt och förtrodt gods.
LÄgger man in hos annan i förwar gull, silfwer,
penningar, eller annat löst gods; lägge in
med witnen, eller tage bref ther å.
2. §. Inlagsfä, och förtrodt gods, bör man
wårda som sitt egit. Missfares, eller förkommer
thet, af hans wangiömo, eller wållande; gälde
fullt åter. Sker thet af wåda; ware saklös.
3. §. Sätter man under annars förwar
tilslutna eller förseglade kistor, skåp eller packor, och
wet ej then, som anammade, hwad ther i är; eller
är thet honom ej, stycke från stycke, til wigt, mått
eller antal, i händer gifwit; påstår sedan then, som
inlade, mera under förwar gifwit wara, än han
åter fick; ware then, som emottog, fri, ther han
alt obrutit och oskadt utgifwer, som han thet
anammade. Finnes thet wara brutit, och saknar ägaren
något; fulltyge tå med witnen, eller ed sin, huru
mycket han inlagdt hafwer. Gitter han thet;
sware then godset under sin wård hade, för allan skada,
