eller wise med goda skiäl, eller swärje, at thet af hans wangiömo och wållande ej skedt är, eller at han ej theraf kunskap och nytto haft. Warder han öfwertygad, at han med wilja thet försnilladt; stånde tiufs rätt.
4. §. Nöter man förtrodt gods, eller sig til
nytto thet brukar, utan ägarens samtycke; böte tijo
daler, och skadan åter. Säljer man thet,
förpantar, eller förskingrar; gånge thermed, som i XI.
Cap. 4. §. om lån sagdt är.
5. §. Hafwa flere satt gods under annars
wård, ther i the alle del äga; thet må ej å entheras
begiäran gifwas åter, utan han allas fullmacht ther
å wiser. Gifwer then godset i wård hade thet
annorlunda ut; sware han hwarthera för thes del, och
söke sin man.
6. §. Nu wil ej then, som godset emottog,
hafwa thet längre i förwar; säge tå honom til, som
insatte, at han må hemta thet åter, och tage bewis
ther å. Tager ägaren thet ej åter; stånde sielf
allan fahra.
7. §. Dör then, som inlagsfä om händer
hade; tå böra hans arfwingar ther swara före, och
gifwa fullt åter.
8. §. Hafwer man å nedsatt gods nödig
