Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/246

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
208
Missgiernings Balk.

Kommer ther af upror; hafwe förwärkadt både lif och gods.


2. §. Samla sig män tilhopa, och sätta sig up emot Konungens, eller thes Befalningshafwandes hud; tå straffes uphofsmannen, som förr är sagdt, och af the andra miste, efter lott, hwar tijonde man lif sitt, och plichten the öfrige hwarthera med fyratijo par spö, eller en månads hächte wid watn och bröd. Är någor mindre delachtig i then gierning; straffes efter omständigheterna.


3. §. Nu warder then dräpen, som Konungens befalning hade, eller then, som wille uproret stilla; miste dråparen högra hand, och warde halshuggen och steglad, så ock alle the, som burit hugg och slag å then döda. Warder uprorsman dräpen; ligge ogild.


4. §. Bodar någor krigsfolk til upbrott, utan Konungens befalning med Råds råde; eller håller thet manskap samman, som hemlof fått, at thermed utföra skadelig stempling, emot Rikets säkerhet, eller thes inbyggares frihet: tå skal ingen honom i thy mål lyda; och miste han lif, ära och gods. Nu faller fiende oförtänckt in i landet, och kan ej Konungens befalning afbidas; tå må wäl manskap til motwärn upbodas, doch warde thet strax Konungen kungiordt.


5. §.