2. §. Samma lag ware om then, som dräper öfwermaga mindre än tolf åhr, eller någon sofwande, simmande, badande, eller then i sådant tilstånd och ärende stadd är, at han sig ej wärja kan. Slår eller sårar man honom; ligge i tweböte.
3. Tager man annan fast med wåld,
rifwer ut ögon, eller slår ut tänder, skär af tungan,
näsan, eller annan lem; hafwe förwärkadt lif sitt.
XIII. Cap.
Om then, som förgiör sig sielf.
DRäper eller förgiör någor sig sielf; tå må thes
kropp af then, som honom finner, oförwit
uptagas, och afsides läggas: pröfwar Domaren
sedan, at han med wilja sig förgiordt; tå skal en sådan
sielfspilling af skarprättaren til skogs föras, och i
jord gräfwas. Finnes thet i hufwudswaghet,
raseri, eller annor sådan wånda skedt wara; tå må han
af annat folk handteras, och begrafwas.
3. §. Kan någor frälsa hans lif, som sig sielf uphängdt hafwer, eller å annat sätt sig förgiöra wil, och frälsar honom ej; plichte efter omständigheterna.
