å honom; then och alle the, som med honom i samma wilja och gierning woro, hafwa brutit edsöre, och then frid, som Konungen swurit hafwer, at hålla undersåtare sina.
2. §. Nu giör then ej sådan skada, som sagdt
är; utan förderfwar, eller eljest skadar hans ök eller
redskap, rifwer hans kläder, eller bryter hans wapn,
rycker eller skuffar, eller giör annan sådan gierning,
theraf thes onda upsåt pröfwas kan; gälde skadan
åter, och ligge i tweböte för slagsmålet, ware ock
fyrtijo dalers bot för fridsbrottet.
3. §. Drager man knif, eller blottar swärd
af wrede, i Kyrkio under Gudstiensten, eller ther
Rättegång hålles, och giör thermed skada; miste lif
sitt. Sker dråp; miste ther til högra hand.
Gitter han ej skada giöra; böte tuhundrade daler.
Öfwerfaller han ther någon på annat sätt med hugg och
slag; ware bot samma.
4. §. Skuffar eller stöter man annan med
wredes mode i Kyrkio under Gudstiensten; böte
hundrade daler. Sker thet utom Gudstiensten,
eller kifwar och träter man i Kyrkio under
Gudstiensten; ware bot hälften mindre. Giör man thet
annorstädes, ther Gudstienst hålles, och
Församling är; ware lag samma.
