afwita qwinno, eller then, som ej fyllt tolf åhr; ware lag samma.
2. §. Nu är qwinna wåldtagen, och gifwer
thet ej genast tilkänna, och kärer ej ther å wid nästa
Häradsting, eller inom en månad in för Rätten
i staden, hafwe sedan ej macht at öfwer wåldet
klaga, ther hon ej laga förfall wiser.
3. §. Hwar som med wåld tager och
bortförer annars mans hustru, eller fästeqwinno, mot
hennes wilja; miste lifwet, äntå at han henne ej
häfdadt hafwer. Kommer häfd ther til; hafwe ock
förwärkadt alt sitt lösa gods.
4. §. Förer någor bort med wåld mö, eller
enka, som ej fäst är; hafwe förbrutit sitt lösa gods,
och plichte thertil med en månads fängelse wid watn
och bröd. Häfdar han henne, mot hennes wilja;
miste lif och lösören, som sagdt är.
5. §. Hwar som lockar, eller bortförer,
qwinno från sin man, eller dotter ifrån fader, eller
moder, eller ifrån them, som i theras ställe äro;
böte hundrade daler, eller mera, eller plichte med
kroppen, efter som brottet är til.
6. §. Af thet gods, som i alla thessa fall
förbrytes, tage halft Konungen, och halft målsäganden.
