lofliga ske må, och ther man ej tänka kunde folk före wara; eller kastar man å sådan ort sten, stång, eller hwad thet helst är, och får ther någor död af; kan tå pröfwas, at dråpet af wåda, utan hans upsåt och wilja skedt är; böte han tiugu daler, målsägandens ensak. Samma lag ware om then, som skiuter eller kastar, och thet tager först emot jord, sten, hus, stock eller annat, och stutsar så tädan, at annar liuter ther död af.
3. §. Faller annars mans hus, tak, eller
wägg, eller skorsten neder, och slår någon til döds;
ware wåda bot tiugu daler, målsägandens ensak.
Samma lag ware, ther någor får död af annars
mans ogilda bro, eller faller i annars mans brunn,
som ej hölgd, eller inbygd är; eller leger man ut
ogildt fartyg. Är man förut warnad; böte half
mans bot.
4. §. Lägger man gilder för diur i skog
eller annorstädes, med spiut, stång, grop, eller
snaro; tå skal han thet lysa låta Söndagen, förr än han
thet giör, och kungiöra, hwar the ligga skola.
Försummar han thet, och liuter någor menniskia
theraf död; böte half mansbot. Är så lyst,
eller sker slik olycka inom tomt och gård, ther
annars mans rätta farwäg ej är; ware wådabot.
