hundrade daler, warde hängd: och then, som war lockad, eller buden, at stiäla, straffes som annar tiuf, ther han til mogen ålder kommen är.
3. §. Nu hafwer någor eljest hulpit tiufwen
med råd, eller dåd; stånde samma rätt, som
tiufwen sielf. Then som wetandes giömdt eller nött
med honom; eller haft förut kunskap, at tiufnaden
ske skulle, och thet ej uppenbaradt; eller wiste wara
stulit, och halp thet at dölja; eller ock hafwer på
annat sätt tiufnaden främjadt: stånde tiufsrätt.
XLII. Cap.
Om hustiufnad, och nidings stöld.
STiäl, snattar, eller upsåteliga förfar, eller
undandöljer tienstehion, eller annar betient,
något af thes husbondas egendom; thet ligge alt i
tweböte mot annat snatteri och tiufnad.
2. §. Stiäl man litet eller mycket, tå
wådeld, watunöd, skiepsbrott, wåldswärkan, eller
fiende åkommer och tränger, eller ock något undan
sådan fahra och nöd bärgadt är; warde hängd.
3. §. Stiäl skieppare, forman, eller theras
