XLVIII. Cap.
Om fynd och hittegods, och huru thet bör lysas up.
HWar som något hittar, han bör thet genast
kungiöra, och lysa låta tre Söndagar å rad, i
närmasta Kyrkio å landet, eller i alla Stadens Kyrkior,
så ock å Häradsting, eller Rådstufwu. Kommer
then, som mist hafwer, och wiser at thet hörer
honom til; tage sitt åter, och gifwe skiälig hittelön.
Kommer han ej inom natt och åhr, sedan lyst är;
tage Konungen twå delar, och tridiung then som
hitte.
2. §. Af nedgrafwen skatt, botnfynd, eller
annat slikt, ther ej fins ägare til, tage jordägaren
halft, och halft then som hitte. Är thet gammalt
mynt, gull, silfwer, koppar, metal eller andra
konststycken; tå bör han thet Konungen biuda. Löser
Konungen thet in, gifwe honom fulla wärdet, och
en åttonde del ther til; then lösn behålle han, som
hitte. Om strandwrak och skiepsfynd, urskils i
Siölagen.
3. §. Hittar man häst, oxa, ko, får, get,
