4. §. Liuger någor å annan lönliga, och går thet å lif, eller ära; eller sprider sådant rychte ut om honom, af argt upsåt: ware ärelös, och plichte thertil med spö, eller ris, fängelse wid watn och bröd, eller landsflycht, som saken och personen är til; giöre ock offentelig afbön. Sker thet hos Konungen, eller Rikets Ständer wid theras almänna sammankomst; ware twegildt.
5. §. Skrifwer och sprider någor ut sådan
smädeskrift, som rörer en eller fleras, heder och
ära, goda namn och rychte; ware lag, som i 4. §.
stadgadt är; och warde smädeskriften af
skarprättaren offenteliga upbränd. Går then ej å heder och
ära, men är eljest skymfelig och förklenlig; straffes
med fängelse, eller böter, efter omständigheterna,
och giöre thertil offentelig afbön. Utsprider någor
annar sådana skrifter i ondt upsåt, at them
rychtbara giöra; straffes lika som hade han sielf them skrifwit.
6. §. Kallar någor annan oqwädins ord i
wredes mode, som å heder och ära går, och thet
antingen genast, eller in för Domaren, rättar och
återkallar; böte sex marck. För andra ohöfwiska
och förachteliga ord, eller åthäfwor, bötes en daler.
Sker thet i stort samqwem, eller å almän gato, ther
mycket folk är; ligge i tweböte.
