hwar af annan thet på god tro inlöst, och sökes ther å utmätning; ware lag samma: och plichte then hos Domaren, som wåld eller swek brukadt, alt efter thy lag förmår.
4. §. Är förskrifning stäld at betalas til
innehafwaren; niute han full utmätning, som then i
händer hafwer. Finnes förskrifning stäld å någon
wiss man, och har gäldenär ther i gifwit lof, at låta
then komma i annars hand; ware lag samma. I
thessa fall må borgenär söka gäldenär, ehwar han
finnes.
5. §. Hafwer borgenär, utan sådant
gäldenärens lof, öfwerlåtit hans förskrifning til någon
annan; hafwe tå han ej annan rätt, än then, som
förskrifningen lyder å.
6. §. Hafwer någor fått inwisning å wiss
man, och får ej betalning af honom; niute
utmätning hos then, som inwisningen gaf, med ränta til
sex för hundrade. Förebär thenne, at han, som
inwisningen fått, warit wållande, at betalningen i
rättan tid ej fölgdt; gånge äntå utmätningen för
sig, och stånde honom sedan fritt, at söka Domaren,
och winna thet åter, om han gitter.
7. §. Nu tilstår gäldenär gäld sin, men wil