infordra Konungens Befalningshafwandes förklaring; lägge Hofrätten honom thertil wiss dag före.
4. §. Beswärar sig någor, utan skiäl, öfwer
Konungens Befalningshafwandes utslag; böte för
ohemul klagan tijo daler, eller mera, efter
omständigheterna, Hofrättens ensak, och gälde sin
wederpart skada och kostnad, som Hofrätten skiäligt
pröfwar. Missfirmar någor i sina skrifter Konungens
Befalningshafwande; böte therföre särskilt, så
mycket, eller mera, som sagdt är; giöre ock offentelig
afbön, om förgripelsen thet förtienar: går then å
Konungens Befalningshafwandes heder och ära;
låte Hofrätten then brotsliga ther anklagas, och
warde han dömd, som Lag säger.
5. §. Nu kan så hända, at Konungens
Befalningshafwande upsåteliga, af hat och afwund,
eller för egen winning, eller androm til wilies,
hafwer giordt then klagande orätt; warde för brott sitt
lagliga dömd, som i Rättegångs Balken om
Domare sägs, och fylle up allan skada.
6. §. Menar någor, at honom wid
utmätningen förnär skedt af the Betiente, som stå under
Konungens Befalningshafwandes lydno; beswäre
sig theröfwer hos honom, och han rätte, hwad af
them felat är. Sammaledes gånge med beswär