dag, han then i Rätten sökte: skrifwe ock Domaren thet å skuldebrefwet. Nekar gäldenär skulden, och wiser han strax klara skiäl, at then är gulden, eller af annan orsak förswunnen; ware han för intekning fri. Gitter gäldenär thet ej; warde intekning bewiljad. Nöjes enthera ej åt Rättens slut ther i; hafwe lof at beswära sig ther öfwer i Hofrätten, inom then tid, som i 16. Cap. 1. §. stadgas.
2. §. Betalar ej gäldenär, innan tijo åhr til
ända gått, sedan intekning skedde; låte tå borgenär
then förnya: niute doch förmons rätt efter första
intekningen. Giör han thet ej; ware thes intekning
kraftlös, ther han ej laga förfall haft. Tå
gäldenär sin skuld til fullo betaldt; gifwe han Rätten thet
tilkänna, och warde thet strax i dombok skrifwit, så
ock teknadt i thet åhrs dombok, tå intekningen skedde.
3. §. Sedan Häradshöfding hwarje gång om
åhret Ting hållit hafwer i Häradshöfdingedöme sitt;
sände han in til Hofrätten, inom en månad ther
efter, alla the intekningar, som tå skedt, wid bot tre
daler för hwar dag, han ther med uteblifwer.
Rådstufwurätt giöre thet för hwar månad, inom fiorton
dagar ther efter, wid lika bot. Är ej någor
intekning skedd; gifwe ock thet tilkänna. Om upbud och
lagfart ware lag samma.
