9. §. Är qwinna lägrad, och säger, at thet under ächtenskaps löfte skedt: nekar lägersman; döme therom Rätten i then ort, ther hon häfdad är.
10. §. Förlöper mannen sin hustru, eller
hustrun mannen, och wet man hwar then skyldige
wistas; warde stemd til then Rätt, ther then oskyldige
tå bor. Nu wet man ej hwar han är, som bortwek;
gånge therom, som i 13. Cap. 4. §. Giftermåls
Balken sagdt är.
11. §. Ej må någor sak, utan i rättan
domstol, uptagas, äntå at parterne sielfwe om annan
Rätt åsämjas wilja; utan Konungen finner skiäl at
gifwa ther lof til.
12. §. Thet som af någon hufwudsak flyter,
såsom skadestånd och rättegångs kostnad, med mera,
ther å man sig förbehållit at särskilt kära, dömes i
then Rätt, som i hufwudsaken dömdt.
13. §. Hafwer någor sin wederdeloman til
rättan domstol instemma låtit, och han ther begynt i
saken swara; tå bör ock then i samma Rätt slutas,
äntå at swarandens stånd är under rättegången
ändradt, eller han kommit under annan domstol at
lyda, eller han dör, och hans arfwingar under annan
lagsago höra. I thessa fall ware i brottmål lag samma.
