angaf och tilwitte, äntå at han eljest under annan Rätt lyder. Är thes käran, som plicht emot angifwaren påstår, sådan, at then för särskilt hufwudmål hållas bör; eller en förgripelse i angifwarens embete, och som thes tienst rörer; warde dömd i then Rätt, therunder han i thy fall hörer.
25. §. Missfirmar någor annan med smädelig
ord, i tal, eller skrifter, eller gierning, in för the
Konungens Embetsmän, ther ej domstol är;
warde therföre dömd i första Underrätt, å then ort, ther
brottet skedt. Missfirmar han sielfwa
Embetsmännen; dömes i Hofrätten.
26. §. The mål, som then almänna
hushållningen i Riket, Kronones hwarjehanda ingälder, så
ock the, som någons embete och tienst, högre eller
ringare, och fel ther i röra, pröfwes och dömes af
them, som Konungen wård och inseende ther öfwer
betrodt hafwer, efter thy, som i särskilta stadgar
therom sägs.
27. §. Wil någor å landet söka Kronofogda,
Länsman, eller Upbördsman, för thet the giordt
honom orätt, i hwarjehanda utmätning, upbörd,
eller med egenwillig pålaga, olikhet i skiuts och giärd;
eller at the pant olagliga såldt, med mera thylikt;
