stemning, och är thet witterligit, at han i Häradet, eller i staden wistas; warde tå stemning fästad å husdör hans.
8. §. Nu sökas död mans arfwingar i oskift
bo; gånge tå en stemning å alla arfwingarna
tilsammans, och ej å hwarthera särskilt: Och ware
then skyldig, som i boet sitter, ehwad han är
arfwinge eller sysloman, at samma stemning anamma,
och sedan låta hwar arfwinge en trowärdig afskrift
få, och niuten the stemningstid efter then ort, ther
then wistas, som är längst borto. Är bo skift; tå
äger hwar arfwinge särskilt stemmas.
9. §. Ställer ej käranden sin wederdeloman
stemningen tilhanda inom then tid, nu sagdt är;
ware stemningen ogild, och tage han ny stemning ut.
10. §. I brottmål bör then, som käres till,
genast å Rättens bud til swars komma: Giör han thet
ej; tå må han genom Kronones eller Rättens
betiente til Rätten hemtas.
XII. Cap.
Huru förfaras skal, när stemning
försittes; och om laga förfall.
NU är lagliga stemdt, tå skola kärande och
