4. §. Ej må någor kära eller swara för annan, innan han anten munteliga in för Rätten af Sakägaren ther til förordnad är, eller wiser hans öppna bref ther om med insegel. Kan hufwudman sielf ej skrifwa; bör fullmachten med trowärdiga witnen styrckt wara.
5. §. Äger Kronan del i någon twist;
förordne Konungens Befalningshafwande then, som
wid Underrätten Kronans rätt förswarar: I
Hofrätten tale i thy mål Konungens Ombudsman.
Skattebonde må i jordatwist sielf fullmächtig taga;
gifwe doch honom, som räntan äger, thet tilkänna,
at han, ther så tarfwas, må skattebonda bistånd
giöra.
6. §. Wil någor, som del i saken hafwer, för
the andra tala; tage theras fullmacht ther til.
7. §. I alla fullmachter bör nämnas
Domstolen, saken, och mannen som then föra skal, så ock
at sakägaren wil nöjas åt thet, som
ombudsmannen ther i giör och låter. Men ej må fullmächtig
annan i sin stad sätta, eller saken förlika, utan han
hafwer ther uttryckeliga lof til: ej må han ock saken
i högre Rätt fullfölja, utan fullmachten så stäld är;
doch må han hufwudmannens rätt genom wad
förwara.
