hufwudmans rätt; hafwe tå hufwudman wåld, at tala honom lagliga til, och söka sin skada åter.
14. §. Finnes fullmächtig hafwa retadt,
eller förledt någon til oskiälig rättegång, eller emot
bättre wett drifwit orättfärdig sak, eller brukadt
witterlig falskhet; böte tijo, tiugu, eller mera, til
hundrade daler, eller plichte med fängelse, och
warde honom ej mera tillåtit at föra andras saker för
Rätta, alt som Domaren pröfwar thes brott wara.
Drager sådan fullmächtig sig ifrån saken, innan slut
ther i warder, at straff ther med undgå; plichte
äntå, som sagdt är. Warder någor öfwertygad, at
han ock hemliga skrifwit i saken för hufwudmannens
wederpart, eller gått honom med skiäl och råd til
handa; böte hundrade daler, eller straffes med
fängelse wid watn och bröd, och ware ärelös.
15. §. Alle äga Rätten heder och wördnad
wisa: Ty skal ej någor, i stället för laga
fullmächtig, låta öfwermaga, tienstedräng, eller annan
otienlig, gifwa thes skrifter in, eller til munteligit
förhör skicka. Giör thet någor; böte i Härads och
Kämnersrätt twå daler, i Lagmans och
Rådstufwurätt fem daler, i Hofrätten tijo daler.
16. §. Tager någor sig talan för Rätta i
then sak, ther han hwarken är målsägande, eller
