Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/407

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
369
Rättegångs Balk.

eden biudes; tå må han sin utsago med ed fästa, ehwad han är kärande eller swarande. Men ej må thet i brottmål ske.


35. §. Tå stöld är skedd; hafwe målsäganden wåld med ed at wita, huru mycket ifrån honom stulit är, om thet ej annorlunda utletas kan. Är stulit gods ej kommit til rätta, at thet kan skådas och wärderas; tå må ägaren med ed sin styrcka, hwad thet wärdt war. Samma rätt hafwe then, som skada genom brand lidit, när then ej annars mätas kan.


36. §. Känd sak är så god som witnad, när then som tilkäres, och til laga ålder kommen, och ej wanwettig är, widgår friwilligt saken för Rätta, och ej ther til pint, skrämd, eller swikeliga förledd är. Men ej bör någor i brott, som å lif gå, fällas på egen bekännelse, utan the omständigheter finnas, som bekännelsen styrcka.


37. §. Warder någor i brottmål bunden til saken med klara skiäl, och fulla bewis, äntå at han ej kan förmås til bekännelse; ther gälle ej hans nekande. Ej må Domare, eller Befalningshafwande låta någon til bekännelse pinas och plågas: giör thet någor; plichte som saken är til. I grofwa brottmål må Domaren försöka med swårare fängelse, at

A a a