Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/409

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
371
Rättegångs Balk.

3. §. Är någor sak genom wad kommen til Lagmans, Rådstufwu, eller Hofrätten, och gifwer sig en annar först ther an: finnes hans talan sådan, som i 1. §. sägs; gånge ther med, som ther föreskrifwes. Är then så beskaffad, som 2. §. säger; tå skiute Rätten then lagwadda twisten up, och förwise hans talan til första Domstolen; utan så är, at alla ther åt nöjas, at then må afgiöras i then Rätt han sig angifwit, och Domaren pröfwar thet ske kunna.


XIX. Cap.

Om then, som far ifrån Rätten utan lof.


1. §.


REser någor bort, tå hans sak för Rätta är, utan han hafwer Domarens lof ther til, eller laga fullmächtig stäldt, och Rätten thet kungiordt; böte i Härads och Kämnersrätt twå daler, i Lagmans och Rådstufwurätt fem daler, i Hofrätten tijo daler, och gånge ej thes mindre dom i saken.


2. §. Nu hafwer man så nödig resa, at han ej kan skiuta then up, och är saken af then wigt, at han ej dristar sig förtro then åt fullmächtig; gifwe thet Rätten tilkänna, och afbide lof at resa. Giör

han
A a a 2