han thet ej, och reser äntå bort; böte han, och gånge med saken, som förr är sagdt.
XX. Cap.
Om förlikningar.
FÖrlikas parter, sedan thet stemdt, eller wädiadt
är, til hwad Rätt thet wara må, och förr än
rättegångstima faller in; kungiöre thet Rätten
munteliga, eller skrifteliga, til then tid the eljest skulle
ställa sig in. Giöra the thet ej; böte så swaranden,
som käranden, i Härads och Kämnersrätt fem
daler, i Lagmans och Rådstufwurätt tijo daler, i
Hofrätten tiugu daler: Gifwe ock tilkänna, med hwad
wilkor then förlikning skedt, ther saken af någon
wigt är, och låte then i Rättens dombok skrifwas,
så ock af Domaren gillas, om the thet nödigt finna.
2. §. Är saken för Rätta, och under
skiärskådan kommen; råde äntå Domaren parterna at sig
förena, om saken sådan är, at thet tillåtas må.
Åsämjas the; stadfäste thet Rätten, och gifwe ther
dombref å. Ej må förlikning stadfästas, som
munteliga in för Domaren skedt, innan parterne
widkännas, at then i domboken rätteliga inskrifwen är.
