Konungens Befalningshafwande äge ej macht at ställa förening i fullbordan, som giord är, medan saken i Rätten ligger, förr än Domaren then godkändt.
3. §. Konungens Ombudsman hafwe ej
wåld, Kronones rätt genom förlikning minska: ej
twänne parter then tridies, eller annars rätt: Ej
bonde then jord, som skattskyldig är, ehwad therom,
emellan grannar i by, eller särskilta bolbyar twist är.
4. §. I brottmål må Domare förlikning ej
tillåta, ther almän förargelse skedt, eller almän frid å
kropp, lif, eller gods bruten är. Wil målsägande
förlikas om sin rätt i böter och skadestånd; hafwe
ther lof til, och käre äntå then i saken, som å
Konungens, Häradets, eller Stadens wägnar kära bör.
5. §. Warda parter, som förlikte äro, sedan
stridige, huru förlikningen rätteliga förstås skal: eller
säger enthera, ther han swikeliga förledd warit at
ingå förlikning; söke han tå Domaren, som then
gilladt, och förfare Domaren ther med, som sakens
beskaffenhet fordrar.
