XXI. Cap.
Om Rättegångskostnad och
skadestånd.
HWar som i rättegång wil fordra betalning för
kostnad och skada, gifwe ther å strax in
förtekning, ther han sin sak skrifteliga framfördt: hafwer
han thet munteliga giordt; säge tå ock genast hwar i
then kostnad består: giör han thet ej innan saken til
dom företages; hafwe ej widare talan å then kostnad,
som wid samma Rätt giord är: doch må Domaren
äntå tillägga parten betalning för stemning och
wadepenningar, så ock domlösen, när thet så skiäligt
finnes.
2. §. Är kostnad och skada sådan, at man
then genast ej weta, eller nämna kan, och
förbehåller sig parten särskild rättegång ther om; hafwe ther
lof til.
3. §. Then saken tappar, gälde sin
wederdeloman thet alt åter, som han trängd warit ther å
kosta. Finnes någor sak hafwa warit så mörk och
twifwelachtig, at man til rättegång skiälig orsak
