oumgängeliga kräfwa. Ther enthera parten tå påläggas skal, at något fullgiöra; sätte Domaren honom ther til wiss dag före, wid wite. Giör parten thet ej; förelägge honom annan tid med större wite, eller at i hufwudsaken eljest dömas skal, alt som omständigheterna thet fordra.
2. §. Äro i någon sak å båda sidor så
widlyftiga räkningar, at theras beskaffenhet ej kan af
Rätten utletas, utan längre tid ther til tarfwas;
förelägge tå parterna, genom upskofs dom, wiss dag
och wite, at låta them först af goda män utredas,
och thet ostridiga från thet stridiga skiljas, och gifwe
sedan dom öfwer thet, som twist är om. Kan ej
uträkning giöras, innan Domaren hwartheras
fordringar pröfwadt, och grunden utsatt, ther på
uträkningen ske skal; gånge dom ther å, och warde
sedan räkningen ther efter giord. Är någor med then
räkning missnögd; döme ther öfwer samme Rätt,
och före i domen med bokstäfwer ut, hwad som i
hufwudstol och ränta betalas bör, så ock i hwad
mynteslag thet ske skal.
3. §. All dom bör fästas på skiäl och lag,
och ej på godtycko: och skal sielfwa saken och målet,
ther i twisten består, med thes nödiga
omständigheter, tydeliga ther i utsättas, så ock the
