XXV. Cap.
Om laga wad, och thes fullföljande;
så ock om beswär öfwer felachtighet
wid rättegången.
NÖjes man ej åt then dom eller utslag, som
Häradsrätt i hufwudsaken, å Tinget, eller wid laga
syn i jordatwist, eller husesyn å prestebol, frälse eller
skattehemman, fäldt hafwer; tå må han wädja med
tre marck under Lagman, antingen genast, eller
sidst innan åttonde dagen gått til ända, then
inräknad, tå domen föll: och Häradshöfding skrifwe
strax å domen, at han lagliga wädiadt, och bör
saken fullfölja å nästa Lagmansting: ware ock then
som wunnit skyldig, at underrätta sig af Domaren,
om wädiadt är: och ther så skedt, låte ock han thet
tekna, til sin rättelse, å dombref sitt; ther må ej
fordras särskilt betalning före. Wädja the både; gånge
ther med sammaledes. Parterne skola sedan til
Lagmansting komma, utan stemning eller särskild
kungiörelse. Hålles Lagmansting närmare, än tre
wekor efter Häradsting, och säger then, som
