äntå at straffet wid hel eller half mansbot, eller wådabot stadnar: missgierningsmans wäriande, eller släppande: hwarjehanda Kyrkiotiufnad: hus och nidings tiufnad: eller annan stöld tridie gången: bodrägt: egenwilliga pålagor å Konungens undersåtare: Kronones och almänna medels tilgrep: kopleri och skiörlefnad: lägersmål i förbudna leder: så ock delachtighet i thessa missgierningar. Om mindre brott, som följa något twistemål åt, sägs i 3. Cap. 4. §.
6. §. Från Häradsrätt må man wädja,
ehwad saken är af större eller mindre wärde: Och
Häradsrätt kungiöre Lagman the saker, ther i
wädiadt är.
7. §. Mot Lagmansdom wädjes under
Hofrätten med fem daler, inom samma tid, som
föreskrifwit är om Häradsrätt, ther hufwudsaken, med
ränta eller afgäld som fordras, stiger öfwer femtijo
daler, utom rättegångskostnaden. Lagman skrifwe
ock å begge parternas dombref, at wädjadt är, som
thet om Häradsrätt är sagdt: och sätte dagen ut,
tå the skola til Hofrätten komma, then wädjande,
at gifwa sin inlaga in, och swaranden at then
anamma, utan stemning, eller annan kungiörelse; så ock
at borgen förut bör ställas för kostnad och skada, och
domen fullgiöras, efter thy som i 26. Cap. sägs.
