Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/432

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
394
Rättegångs Balk.

Biuder någor wadepenningar fram i then sak, ther i wad ej tillåtit är, och tager han them ej genast åter, sedan Rätten honom ther om underwist hafwer; gifwe Domaren them til the husfattiga i then sokn, eller Stad, ther Rätten hålles.


20. §. Menar parten, at wad honom nekadt är utan skiäl; låte tå Domaren på utslaget tekna, at han wad ther emot tilbudit: och gifwe sedan in thes beswär ther öfwer i Hofrätten, inom then tid, som i 5. §. sagdt är.


21. §. Nu wil enthera parten, som sielf wid Rätten när warit, eller ther fullmächtig haft, wisa domwillo, eller at andre sådane fel wid rättegången förelupit, at domen förthy ogillas bör, såsom: at dom är fäld af then, som ej warit til Domare lagliga förordnad, eller ej swurit Domare ed; eller at Rätten ej warit domför; eller at dömdt är öfwer thet, som ej instemdt, eller ther ej wädjadt, eller wad ej tillåtit warit; eller at then dom är ändrad, som wunnit laga krafft; eller at Rätten dömdt i hufwudsaken, innan parten fått utslag öfwer thet, som han förut inwändt och påmint; eller tå saken warit instemd til annan domstol; eller dömdt, laga målsman ohörd, öfwer thens rätt, som sielf ej kunnat efter lag, för Rätta swara; eller tå then, som saken

drifwit,