at wadet onyttigt wordo, ther dom fullgiöras skulle; tå gånge then ej til fullbordan.
5. §. Nu är i ett utslag öfwer flera särskilta
mål dömdt; och hafwer then, som wädjadt, thet
i ett eller flera fullgiordt: gälle wadet ther i, och
hafwe i the andra ingen talan.
6. §. Hwar som ej borgen stäldt, eller dom
ej fullgiordt, som nu är sagdt, innan han gifwer thes
inlaga i Hofrätten in; hafwe sitt wad och talan emot
Underrättens dom förloradt.
7. §. Huru thet lyftas må, som utgifwit är,
sägs i 3. Cap. 5. §. Utsöknings Balken. Hafwer then,
som gifwit gods, hus eller gård vp, til doms
fullbordan, ej annat hemwist at tilgå; tå förhålles thermed,
som i 5. Cap. 8. §. Utsöknings Balken stadgadt är.
Wil then, som wunnit, ej lyfta thet, som utgifwit
är, eller kan han ej borgen sätta; kungiöre thet strax
Konungens Befalningshafwande, eller Domaren:
och wederdelomannen tage thet åter, och sätte han
borgen i stället.
8. §. Konungens befalningshafwande äger
borgen pröfwa, när jäf ther emot giöres. Är
löftesman, eller thes wilkor, honom ej kunnige; tå
må han underrättelse ther om af Domaren i orten
