ächtenskap; är thertil giftomans samtycke, hafwe enthera sedan ej macht thet löfte rygga, eller sig annan fästa.
3. §. Fäster annar än rätte giftoman, som
förr är sagdt; böte femton daler, och fästning ware
ogild.
4. §. Fäster giftoman mö åt twänne; böte
tretijo daler, hälften til Konungen, och hälften til
häradet, eller staden, och skadan åter.
5. §. Fäster man sig then qwinno, som förr
lagliga fäst är; böte tå han femton daler, och hon
tretijo: äro både förr fäste; böte hwarthera tretijo
daler. Sker lägersmål them emellan; plichten som
i Missgiernings Balken urskils; hafwen ock
förwärkadt til the fattiga alt hwad the hwarannan gifwit.
Fäster man sig twänne; böte tretijo daler, och
ware then första fästningen gild, äntå at han then senare
häfdadt. Wil then förra ej bygga ächtenskap med
honom; blifwe tå han med then senare wigd.
6. §. Fäster man sig owetandes then qwinno,
eller qwinna then man, som förr fäst är; ware
saklös, och then brotslige böte tretijo daler, och skadan
åter; hafwe ock förbrutit til then saklösa the gåfwor,
som then samme både fått och gifwit. Är någor
annorlunda til skilnad i fästning wållande, eller fäster
han sig then han för skyldskap, eller annat hinder ej
ächta må; ware lag samma.
7. §. Äro begge lika wållande til fästninga
skilnad; hafwen tå förwärkadt til the fattiga alt, hwad
the hwar annan gifwit; och böte hwarthera tiugu