förebär, ej pröfwas laglig: doch böte han, för thet han ute blef, tijo daler, och gälde kostnaden åter til swaranden, som när warit. Kommer ej käranden andra gången, och wiser ej laga förfall; tå dömes swaranden för hans talan fri.
6. §. Alla inlagor med bewis, som ther til
höra, ehwad thet är i lagwadda eller instemda saker,
skola twefalt ingifwas; then ena at wara i Hofrätten
qwar, then andra at gifwas til wederparten.
7. §. Tiltalar then, som å Konungens
wägnar i Hofrätten kära bör, någon för embetes eller
annat groft brott; warde hans inlaga offenteliga
upläst, så ock thens swar, som anklagad är.
8. §. Klagar någor öfwar fel wid
rättegången, eller i brottmål, eller andra fall; gånge ther
om, som i 9. Cap. 2. 3. 4. §. §. §. Utsöknings Balken
stadgadt är. Then som beswären inlagdt, ware
skyldig, när ther å teknadt är, hwilken sig ther å
förklara skal, at taga them utan drögsmål ut, och
honom tilställa: skaffe ock witnesbörd om tiden, tå
thet skedt är. Finnes han hafwa ther med drögt,
at uppehålla saken; böte tijo, tiugu, tretijo daler,
eller mera, efter omständigheterna: och
wederparten lägge sitt swar twefalt in.
9. §. Nu hafwa parterne skrifwäxlingen
