han, och hans wederpart ej; warde then ej hos Konungen i saken hörd.
13. §. Then saken hos Konungen i hans
Råd föredrager, upsätte förut skriftelig berättelse
om sakens beskaffenhet, och hwar i twisten
egenteliga består, med skiälen å båda sidor, och låte
parterna skrifwa then under: wilja the påminna något
ther wid; thet må them ej wägras.
14. §. Jäfwar parten någon af Konnngens
och Rikets Råd, utan sådana skiäl, som sägs i 13.
Cap. 1. §; böte femhundrade daler. Giör han thet
obeskedeliga; böte som brottet är til, äntå at jäfwet
lagligit är. Jäfwar någor olagliga then, som
saken hos Konungen föredrager; böte etthundrade
daler.
15. §. Förlikas parterne förr, än saken
kommer til Konungen in; gifwe thet Hofrätten
tilkänna, och warde förlikning ther gillad. Sker thet
sedan; stadfäste Konungen then förlikning.
16. §. Gillar Konungen Hofrättens dom;
gälde then, som Konungen sökte, sin wederpart
kostnad och skada. Pröfwas thet, at han, emot bättre
wett och klara skiäl, dragit saken under Konungen;
böte femhundrade daler, och fullmächtigen plichte
