med fängelse, så lång tid, som Konungen finner brott hans förtient hafwa.
17. §. Ehwad parterne förlikas, eller
Konungen gillar Hofrätts dom; behålle Hofrätten
the tuhundrade daler, som ther nedsatte äro.
Ändrar Konungen Hofrättens dom; gifwe Hofrätten
the penningar åter.
18. §. Ej hafwe någor lof, at Konungen å
annat sätt söka, mot dom och utslag, som i
Hofrätten fallit, än nu är stadgadt; utan så är, at han
tiltror sig wisa, thet sådant fel wid rättegången
förelupit, som i 15. Cap. 21. §. sägs: ställe tå borgen
för kostnad och skada, och fullgiöre thet dömdt war,
efter thy, som sagdt är, innan han gifwer sina
beswär hos Konungen in, å tid, som i 9. §. föreskrifwes.
Wiser han ej fel i rättegången; tå må ej
hufwudsaken uptagas, och böte han hundrade daler.
19. §. Brottmål grofware eller mindre,
hafwe ej någor lof under Konungen draga; utan han
gitter wisa, antingen at han ej är fulleliga ther i
hörd, eller at han til swårare straff är fäld, än Lag
säger. Brister han ther i; warde therföre särskilt
straffad, efter thy, som hans klagan warit: och
gånge sedan thet straff öfwer honom, som han af
Hofrätten är dömd til.
