20. §. Kommer någor hos Konungen med sådan klagan in, at Hofrätten wrångwisliga dömdt, eller at Rätten är honom nekad worden; warde han först warnad för then fahra ther wid är. Afstår han ej ther med, och gitter ej sin talan fulltyga, utan gillar Konungen Hofrättens utslag; warde han tå tillika dömd til thet straff, som närmast är til dödsstraffet.
21. §. Ej må någor söka Konungen i the mål,
som i någon Domstol, eller hos Konungens
Befalningshafwande böra först uptagas. Går någor them
förbi, och beswärar ther med Konungen; böte tijo
daler, och warde förwist til then ort, tit saken
hörer. Rättar han sig ej äntå; böte femton daler,
eller mera, efter omständigheterna.
22. §. Utwärkar sig någor hos Konungen
bref, eller utslag, i hwarjehanda mål, genom osann
och wrång berättelse; böte från femtijo til hundrade
daler, eller plichte med kroppen, alt som brottet
finnes.
23. §. The böter Konungen i alla thessa fall
pålägger, falle Kyrkio, eller the fattiga til.
