2. Så skal ock Domare tänckia ther vppå, at såsom han är sielff Gudz Befalningzman, så hörer ock Folket, som han döma skal, Gudhi til, så at han skal medh Gudz, och icke sin egen Befalning, döma Gudz och icke sitt egit Folck. Ty skal han så döma Gudz Folck, som han wil stå til swars in för honom, som Folcket tilhörer.
3. Theslikest skal han ock besinna, at
Domare-Embetet är för then menige Mans bästa insatt, och icke
för Domarens egit bästa, och therföre skal han bruka
thet then menige man, och icke sigh sielff, til godha,
ändoch thet är honom sielffuom medh til godo, när thet
rätt brukat warder. Doch skal han sökia thet meniga
besta medh Embetet, och icke sitt egit. Ty Domaren
är för then meniga mans skuld, och icke then menige
man för Domarens skuld.
4. Och aff thet nu sagdt är, kan man klarliga
merkia, at the stå farliga för Gudhi, som driffua all
Lagen ther effter, at the skulo få stora Saköre, ty
Lagen är icke giffuin för Saköre skuld, vthan för Rätt
skuld, then menige Man til nytto och gagn, och icke til
olagligh Beskattning, Skada och Fördärff. Och the
Fougtar och Befalningzmän som alt sökia ther effter,
at the skola draga theras Herrar stora Saköre til
