5. §. Nu är morgongåfwa utfäst i lösören, och räcker ther til tijonde delen af mannens wid dödsfallet behålna lott i löst och fast; niute hustrun sin morgongåfwo fullt ut. Är then större, än tijonde delen; tå jämnkes morgongåfwan therefter. Finnes ej så mycket i lösören, som morgongåfwa sedan wara bör; tå niute hustrun, til bruk och nyttiandet, i hus och jord i staden, eller på landet, så mycket, som emot bristen swarar, til thes mannens barn, eller arfwingar, lösa henne ut; och blifwe morgongåfwa, som i lösören gifwen är, hustruns ewärdelige egendom.
6. §. Ej må man gifwa hustrun större
morgongåfwo, än nu sagdt är; men wäl mindre.
7. §. Dör mannen, och hafwer ej
morgongåfwo utfäst; niute tå hustrun hälften af thet, han
högst i mogongåfwo efter thenna lag gifwa
kunde; och stånde barnen, eller arfwingarna, fritt,
ehwad the i löst, eller fast, then lemna wilja.
X. Cap.
Om giftorätt i bo.
NÄr man och hustru äro sammanwigde, tå äger hwarthera giftorätt i boet.
2. §. Efter landsrätt giftes frälseman och
bonde til twå delar, och hustrun til tridiung i alla
lösören, som the å landet och i staden äga, eller äga få,
och i alt fast gods å landet, som the i hionalag afla
