lönligha tagit enom androm sitt ifrån. Så är thet och i alla andra saker, at man moste mera see vppå vpsåtet och meningen, än han seer på Gerningena.
36. Effter at gemenliga skee plägar här i
Swerige, at ther twå träta och kiffua samman, tå pläger
offta then ena kalla then andra en Tiuff, eller annat
sådant, och then som så kallat warder, stempner honom
til Ting eller Rätta, och seger at han haffuer lagt
honom Tiuffuerij före, eller annat hwad som så är, och
wil så komma honom på Skada, at han antingen skal
stå samma Rätten, eller bliffua ährelöss: Ther skal tå
Domaren wara beskedeligen, och göra åthskilnadt
emellan oquädins Ord och fult wite, thet är fast annat i
Wrede och af ett hastigt modh kalla enom Tiuff eller
annat sådant, än medh Affwundz wilia binda honom
medh Lagen aff berådt modh ther til. Effter thet är
icke lika Brutt, så skal thet heller icke wara lika straff.
Skal ock Domaren rätt see til, om thet är oquädins
Ord eller ey, som Laghboken ther om inneholder.
37. Domaren skal icke tilstädia nogor oskiäligh
wittnesbörd, effter at ther plägar offta skee falska Eder
medh, vthan ransaken om thet är icke Wilduge Witne,
eller Affwundz Witne, eller om ther är sådana Witne,
eller Skäl medh som bör, eller om thet är en
