sådant skeer, thet skeer mest för Penninger skul, och är et vppenbara wåld och orätt, thet Herrarne icke tilstädia borde.
39. Monge äre ock så til sinnes, at när ens
Mans Dom drifwin warder, at thet skulle stå hans
ähro förnär, och ther aff kommer offta at monge säye
sigh wilia förswara theres ähra, tå the förswara theres
Dom, men sådhant Taal gånger aff Oförståndigheet.
När en Domare dömer effter sitt yttersta Förstånd,
och effter the Skäl som honom föregifwin warda, tå
är han vthan skuld. Ther Saken sedan kommer för
en annan, som mehra Förstånd haffuer och bätre
Bewijs framkommer, och warder sedhan annorledes
dömd, thet skal han wäl kunna lijdha, och thet är
honom intet för när. Men om thet kan förnummet
warda, at han för Mutor och Gåffuor, Wold eller
Wänskap skuld haffuer affsagdt en falskan Dom, så haffuer
han fögo ähra inlagdt ther medh. När nogon
twifwelachtigh Saak framkommer ther man haffuer intet om
skrifwit, antingen i Stadz eller Landz Lagen, ey är
heller Landzseedh ther man kan döma effter, ther må man
jw höra godhe Mäns Rådh, och döma effter sitt
yttersta Förstånd och Samwit, at Saken må jw åthskild
warda, ty så kräfwer Domarens Embete, at han
trätor åthskilia skal.
