för then enas gäld, räntan och inkomsten af then andras odaljord i betalning sökas, widare, än at samma ränta och inkomst i boet influtit, eller inflyta bordt, then tid gäldenärens egendom afträdes, och thet en gång för alla, och ej flera, til så stor del, som gäldenären, efter thes giftorätt, theri äger.
3. §. Nu kunna the både, eller enthera,
hafwa giordt gäld i ächtenskapet, eller til fästning och
bröllops kostnad; then skal af bo oskifto i lösören och
aflinge gäldas, så ock af begges theras hus och
egendom i staden. Räcker thet ej til fulla gälden; tå
fylles thet, som brister, af begges enskylta arfwejord,
och odalfasta å landet, efter then andel, hwarthera
i gälden och bolaget äger. Hafwer ej utan enthera
egen jord; är thet mannen, betale tå thet, som
återstår och gäldas skal, med sin arfwejord, så långt then
räcker. Är thet hustrun, betale ej mer, än thes andel
i gälden; utan så är, at man och hustru, begge för
en, och en för begge, sig til gäldens betalning
förskrifwit hafwa.
4. §. Är gäld af mannens, eller hustruns
särskilta wållande och förgiörelse tilkommen, theraf then
andre ingen nytto, eller del haft; gånge tå ej then
saklösas fasta gods, eller rättighet i boet, til sådan gälds
betalning: ty hwar äger sin sak ensam böta, och
ej annars lott förwärka.
5. §. Hafwer enthera, under ächtenskapet,
guldit sin enskylta gäld med begges theras del i boet;
