tå skal thet wid arfskifte, eller delning, å thes egen lott räknas.
6. §. Ej må hustrun kiöp sluta om fast gods,
eller sälja något af lösören i boet, utan thet sker med
mannens samtycke och fullmacht; eller af the lösören,
som til salu lemnade äro; eller at mannen är afwita,
eller frånwarande, eller förlöper hustrun. Sitter
hon tå med barnen hemma, och tarfwar födo för sig
och them, eller är hon barnlös, och kan sig ej
annorledes föda; eller tränger annor nöd: tå må hon til
nödtorft sälja; doch med nästa fränders råd och bifall,
om thet är fast gods, som säljes. Sker thet
annorledes; hafwe mannen wåld thet kiöp, som med
hustrun giordt är, at rygga och återkalla, som i
Handels Balken sägs.
7. §. Hafwer man såldt sin hustrus, eller
hustru sin mans odaljord, til sin enskylta nytto; gifwe
så mycket igen af odaljord sin. Är then jord til
begges theras nytto såld; fylle tå hwar af sin jord,
mannen twå delar, och hustrun tridiung. Är ej jord til;
fylle tå af lösören.
8. §. Nu finnes ej jord, eller lösören, och
är hustruns jord med hennes samtycke såld, som förr
är sagdt; hafwe skadan sielf. Hafwer mannen såldt
then jord, utan hennes lof och minne; söke tå then
igen med laga dom, inom natt och åhr, sedan hon
thet weta fick; och skylle sig sielf, then olagliga kiöpte.
Dör hustrun förr än mannen; tå äga hennes
arfwingar therå tala inom natt och åhr, efter hennes död.
