tilsäger, men enthera dör, förr än wigsel åkommer; tå tage barnet arf, som barn af laggifto säng.
2. §. Samma lag ware, ther fästeman
häfdar sin fästeqwinno; eller ther man lägrar mö eller
enka, under ächtenskaps löfte, och aflar barn med
henne.
3. §. Fäster man sig twänne, som ej weta af
hwars annars fästning, ehwad han tå aflar barn med
then första, eller andra af them, eller med begge;
ware lag samma.
4. §. Fäster eller gifter man sig med twänne,
och kan then senare fästeqwinna eller hustru
öfwertygas, at hon wetat af then förra fästeqwinnan eller
hustrun: afla the barn samman; niute thet ej annan
rätt, än i then 7. §. sägs.
5. §. Hafwer någor gått i annat gifte, tå
ingenthera wiste, at förre man eller hustru lefde, och
fått ther lof til, som lag säger; tagen the barn, som
i thet ächtenskap aflade äro, fullt arf efter fader och
moder, ändoch sedan finnes, thet förre maken lefwat.
6. §. Är qwinna wåldtagen och warder
theraf hafwande, och föder barn; niute thet barn
samma rätt, som annat ächta barn.
7. §. Aflar man barn i lönskaläge utan