arfwingarna omyndig, eller utrikes stadd; warde ock then rätt hos Domaren inteknad, som omyndig eller utrikes wistande i arfwet äger.
5. §. Försummar then make, som efterlefwer,
utan laga förfall, at i rättan tid låta uptekna
egendomen, som nu är sagdt; miste fierdung af alt hwad
then i samfäldt bo äger, och then tage arfwingarne.
Äro the tillika wållande til then försummelse, tå
bötes af hela egendomen tre daler för hwarje hundrade,
the fattigas ensak. Warder thet försummadt af
någon annan, som egendomen upgifwa borde, böte
efter thy, som boet är förmöget til, ifrån tijo, til
hundrade daler: Domaren sätte ock godset i qwarstad,
och låte laga uptekning ther å ske.
6. §. Är boet gäldbundit, och then make som
lefwer efter, eller arfwingarne, sätta sig i
egendomen, then the förut ej uptekna låtit; niute ingen
upteknings förmon, utan sware til fulla gälden, ehwad
egendomen räcker til, eller ej. Bryter förmyndare;
ware arfwinge saklös, tå han med swornom ede
upgifwer alt, thet han af arfwet nutit, och
förmyndaren betale the föresatta böter af sitt egit gods.
7. §. Hwar som döljer något upsåteliga undan,
eller falskeliga upgifwer; hafwe förbrutit sin andel
ther i, och betale äntå til arfwingarna så mycket, som
