saklöse; niute ock skiälig wedergälning för all nödig och nyttig kostnad, then the å arfwet giordt. Hafwer någor af arfwingarna sin lott förskingradt; betalen äntå the öfrige gälden, så långt arf theras räcker; men försummar borgenär, at efter dödsfallet, inom tu åhr, ther han utrikes wistas, eller ett åhr, om han i Riket är, gifwa sin fordran tilkänna, ther then honom witterlig war; gälde ej arfwinge mer af sin lott, än på thes del i gälden löper.
4. §. Nu fruchtar man, eller wet gäld wara
efter then döda, och är owiss, om han för then gäld
må kunna befrjas, eller huru stor then blifwa kan;
låte tå rätten thet weta, och tage sedan arf, eller
testamente mot full borgen.
5. §. Räcker ej gods til fulla gälden; gånge
therom, som i Giftermåls och Handels Balkarna
urskils.
XI. Cap.
Om arfwingar, som lefwa samman i bo
oskifto.
NU är then dödas egendom upteknad och gäld
gulden, åsämjer arfwingarne sedan, at lefwa i bo
