2. §. Alle arfskiften skola ske i redeliga och trowärdiga mäns närwaro, på lika sätt, som tilförene om egendomens uptekning sagdt är.
3. §. Lefwer man eller hustru efter; tage tå
först sin fördel ut, och thernäst sin giftorätt i boet efter
lottning. Är thet hustru som efterlefwer; niute hon
ock morgongåfwo sin af mannens del, efter thy, som
i Giftermåls Balken stadgadt är. Arfwingarne
skifte sedan arfwet sig emellan.
4. §. Wid skiftet skal egendomen i fast och
löst, redbart, och fordringar, i jämngoda delar
läggas, så at ej någor therigenom lider. Sedan
behålle hwrthera thet honom med lott tilfaller.
Åsämjas arfwingar, ther the alle myndige äro, at dela
arfwet utan lottning; ware thet så gildt, som hade
hwar sitt med lott fångit. Äro arfwingar omyndige;
tå skal ej arf utan lottning skiftas. Sker annorlunda;
ware ogildt, om omyndig klandrar thet i laga tid,
sedan han myndig warder.
5. §. När faste gods å landet äro lagde i
jämngoda delar, som nu sagdt är; tå äge broder,
eller ther flere bröder äro, the alle, taga theras
delar först ut, ehwem arfwet faller efter, och lotte
sedan sig emellan, hwilken del hwarthera få skal.
Om the öfriga delarna lotte systrarna sig emellan.
