Fjärde kapitlet.
GRANLIDSÄTERN var vackert belägen; man hade utsikt över nejden därifrån, Solbacken först och främst med sin mångfärgade skog runt omkring och därnäst de andra gårdarna, som de lågo där inom en krans av träd, så att den gröna ängsmarken med husen i mitten såg ut som en fridens plats, vilken med våld frånryckts vildmarken. Det var fjorton gårdar, som kunde räknas från Granlidsätern; av Granlidgårdens hus sågo de endast taken och det blott från yttersta kanten av sätervallen.
I alla fall sutto flickorna ofta och tittade efter röken, som steg upp ur skorstenspiporna där nere. — »Nu kokar mor middag», sade Ingrid, »i dag skola de ha salt kött och fläsk.» — »Hör, nu ropa de på karlarna», sade Synnöve, »undras just, var de arbeta i dag?» — Och deras ögon följde röken, som hastade snabb och yr upp i den solglada luften, men snart saktade, betänkte sig — flöt så i en bred strimma ut över skogen, alltjämt tunnare, slutligen som ett fladdrande flor och snart knappast synlig.
Mången tanke rann dem då i hågen och drog vidare ut över trakten. Den dagen möttes de vid
