Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/105

Den här sidan har korrekturlästs

Krepost i Siberien under namn af Kalmyckiska Gurkor, hvilka, säger han, sedan de fått mogna, hade en ljuflig Melon-lukt, och voro i hans smak angenämare än alla de Meloner han

nå-

    men blir slät sedan den mognat: se dess Flora Ægypt. Arab. p. 168. Som Alpinus icke varit kunnig om sådant, har han i sin villrådighet räknat sin Chate, eller den yngre och omogna frukten, ibland Gurkor, men Abdelavi, eller den redan mognade, ibland Meloner; och säger han om denna senare, at den är mindre välsmakande och blötare i köttet än Meloner, men om den förra, at den är sötare och mera lättsmält än Gurkor, hvarföre den ätes mycket i Egypten både rå och kokad, samt föreskrifves äfven för sjuka, såsom hälsosam och oskyldig. Denna växt odlas mycket i Egypten, så at man ser åkrar dermed fulla: Forsskål l. c men den trifs icke annorstäds, än där Nilen nyss flödat och lemnat slam: Hasselqvist l. c. Frukten, säger den sistnämnde, har kött nästan som en Melon, är föga vattenaktig och äfven föga söt, men angenämt svalkande, dock ej med någon så stark kyla, som Vatten-melonerne hafva med sig, i anseende hvartil både Européerne och de förnäme i landet ha den hela sommaren på sina bord. Den är så litet söt, säger De Maillet l. c. at den behöfver såckras, för at blifva smakelig. Han tillägger, at man kan påskynda dess mognad genom det man med ett hett järn bränner den i ena ändan. Forsskål beskrifver l. c. huru man i Egypten vet at af denna frukt skaffa sig en läcker dryck. Man skär i spetsen på mogna frukten, medan den än sitter på, ett hål, hvaruti man införer en käpp, som man omvrider inne i köttet, och sedan väl tiltäpper hålet med vax; böjer så frukten ned och begrafver den så varsamt i jorden, at den icke må brytas från sin stjelk, låtandes den på det sättet blifva liggande i några dygn, då man ändteligen vid uptagningen finner köttet uplöst til en delicat saft.